I flera år har Tunnablålinjen AB marknadsfört sig med vad som verkar vara uniformerad polis och sålt magasinfickor till automatvapen. Bilden är ett montage. Foto: Skärmdump från hemsidan 3 maj 2021 /Jonathan Fokine.

Thinblueline Sverige startar 2015 som en Facebooksida med syfte att sprida kunskap om arbetet inom blåljusverksamhet. Men sidan utvecklas snabbt till en webbshop där de två Göteborgspoliserna säljer vapenutrustning, taktiska västar och använder sig av sin yrkesroll i marknadsföringen. Allting utan att berätta för myndigheten.

I september 2015 startar de två Göteborgspoliserna en Facebookgrupp. Den ska sprida kunskap om polisens dagliga arbete och svårigheterna med att arbeta inom blåljusverksamhet. Inledningsvis är det mest delade nyhetsartiklar på sidan, men efter ett tag börjar reklamen dyka upp.

På företagets hemsida syns det lilla riksvapnet på flera produkter. Foto: Skärmdump från hemsidan 3 maj 2021.

Göteborgspoliserna har då startat en hemsida där de säljer armband, slipsnålar och ficklampor. På samma sida genomför de också insamlingar till poliser som har skadats i tjänst. I takt med att hemsidan växer blir också utbudet allt större. De börjar sälja kaffe, hundkoppel och ryggsäckar, och under våren 2018 dyker det upp en helt ny produktflik, “Taktiska produkter”. Fliken bildsätts med vad som verkar vara en polis i uniform. Trycker man sig in på fliken kan vem som helst bland annat beställa magasinfickor till automatvapen och en batonghållare som beskrivs som lätt och komfortabel.

Båda poliserna arbetar som polisassistenter, men jobbar med olika saker i olika delar av Polisregion Väst. Den ena polisen, Ingripandepolisen, arbetar i polisområdet Fyrbodal. När företaget bildades jobbade han däremot i polisområdet Storgöteborg tillsammans med den andra polisen, Samordnaren. Samordnaren jobbar än idag i Storgöteborg.

Batonghållaren som säljs på polisernas hemsida marknadsförs med en bild på vad som ser ut att vara en uniformerad polis. Hen bär batonghållaren tillsammans med batong, handfängsel och tjänstevapen men produkten säljs till privatpersoner. Foto: Skrämdump från hemsidan 3 maj.

I beskrivningen av magasinfickan står det att den är ”en lätt, flexibel och säker bäranordning för kpistmagasin som medger tyst och snabbt byte av magasin.”. Vidare förklarar poliserna på vilket sätt man ska bära fickan, och hur man enklast gör för att byta magasin i sitt automatvapen. Fickan ska sitta horisontellt med patronerna utåt, och bäst blir det om man sätter i det nya magasinet i samma rörelse som man tar ut det gamla.

Batonghållaren säljs även den till privatpersoner och marknadsförs med vad som ser ut att vara uniformerad polis. I beskrivningen berättas det hur lättåtkomlig den är och “maximal komfort och diskretion kombinerat med hög tillgänglighet” utlovas.

Flera andra produkter som säljs marknadsförs också med vad som verkar vara poliser i tjänst. Till ett hundkoppel visas en bild på hur bältet kan fästas på baksidan av en väst som det sitter ett polismärke på. Ett utrustningsbälte marknadsförs med bilder på två personer i polisutrustning som pratar med varandra, och en ryggsäck är bildsatt med en person i polisuniform.

Vad är Tunna blå linjen?

2012 startades rörelsen i Storbritannien, och målet är enligt de själva att sprida kunskap om polisers psykiska hälsa och mående.

Rörelsen finns även i andra länder, till exempel i Danmark. På deras hemsida beskriver de att deras huvuduppgift är att stötta skadade poliser och deras familj.

En del varor är prydda av tryck som föreställer det svenska riksvapnet och polisens emblem. I produktbeskrivningen på dem skriver poliserna att de har fått tillstånd av tre olika myndigheter att använda emblemet i sin försäljning. Men enligt de ansvariga myndigheterna har det aldrig delats ut ett sånt tillstånd.

Som polis omfattas man av Lagen om offentlig anställning (LOA). Där står bland annat att en anställd inte får ha något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Men utöver lagstiftningen har Polismyndigheten ett eget regelverk gällande bisysslor som deras anställda måste ta hänsyn till.

Vad är en bisyssla?

En bisyssla är i princip alla typer av arbeten, uppdrag eller verksamheter som en polis har vid sidan av sin anställning. 

När en bisyssla ska prövas är det tre saker som i huvudsak kollas. Den första är om bisysslan konkurrerar med myndighetens verksamhet. Den andra är om bisysslan tar så mycket tid och energi att den anställdes arbete påverkas. Det tredje som kollas är om bisysslan är förtroendeskadlig. Det gäller då både polisen i fråga, men även myndigheten och polisens kollegor.

Källa: Polisens handbok för bisysslor.

I Polisens regelverk står det att din bisyssla i större utsträckning riskerar att anses som olämplig om du till exempel sitter i styrelsen i ett aktiebolag, bedriver konkurrerande verksamhet mot Polisen eller bedriver handel med vapen eller säkerhetsutrustning.

Men framför allt är regelverket tydligt med att du som anställd bör anmäla din bisyssla till myndigheten vid minsta tveksamhet till om den är lämplig – vilket varken Ingripandepolisen eller Samordnaren gjort.

Dcase har sökt Ingripandepolisen och Samordnaren.

Andreas Segersköld

Jonathan Fokine

Alfons Westerberg