Foto: Pixabay
I två tidigare delar har vi granskat hur den svenska vapenlagen efterföljs i landets olika regioner, och resultatet är alarmerande. Det vittnas om avsaknad av rutiner och riktlinjer, och att vissa läkare väljer att inte anmäla sina patienter om vapeninnehav. Polisen Nils-Olov Gärdin, som har ansvar för vapenärenden vid polisen i Region Nord, varnar om ett mörkertal där riskpersoner går under radarn och vapen inte tas hand om i tid.
Nils-Olov Gärdin är polis med ansvar för vapenärenden, han beskriver att rutinen för att omhänderta vapen görs efter att en anmälan från läkare eller socialstyrelsen kommit till dem. När en anmälan kommer in undersöker polisen huruvida personen har licens och registrerade vapen. Prioriteringen av omhändertagandet av vapnet beror på hur det enskilda fallet bedöms som allvarligt, menar Nils-Olov Gärdin.
– Det är inte högsta prioritering, men det kan vara så att om man är psykiskt sjuk och det finns risk för suicid då är det en annan sak, säger Nils-Olov Gärdin.
”Jag ska inte anmäla”
I nuläget upplever Nils-Olov Gärdin att det existerar ett mörkertal bland inskickade anmälningar från läkare och Socialstyrelsen, bland annat beror det på läkarnas egna etiska bedömningar.
Polisen kan bara ta beslut för omedelbart omhändertagande i den utsträckning fallen blir inrapporterade. Nils Olov Gärdin anser att lagen funkar men att den kan användas i betydligt större utsträckning än vad det gör i nuläget.
– Problemet är de som går under radarn när man får vapen, sen blir du psykiskt sjuk och inte anmäler till sjukvården. Där skulle man vilja som förslag att det sociala skulle göra en anmälan om man gör bedömningen att personen bör inneha vapen. Det kan finnas missbruk eller sådant som vi annars aldrig skulle få veta, säger Nils-Olov Gärdin.
I nuläget finns det konkreta saker som polisen anser kan förbättra situationen. Ett tydligt exempel är att betona tjänsteansvaret och klassa en utebliven anmälan för vad det faktiskt är, ett tjänstefel. Samtidigt som det kanske inte är rätt väg att gå enligt Nils-Olov Gärdin, så måste det finnas någon form av påtryckningsmedel.
– Jag har hört att läkare sagt ”jag ska inte hålla på att anmäla någon eller branda någon”. Att man inte ska hålla på med angiveri, men de har missuppfattat det kan jag tycka. Det handlar om skydda dem själva och även andra, säger Nils-Olov Gärdin.
Regeringens utredning
Den fjärde februari skedde en händelse som för evigt skulle etsa sig fast i svensk historia. Under dådet på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari sköts tio personer till döds av en man med sitt eget jaktvapen, trots långvarig kontakt med vården. Händelsen lämnade inte bara landet i chock, det väckte även frågor som, hur kunde detta hända?
I ett pressmeddelande den sjunde februari meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att de är överens om att skärpa vapenlagstiftningen.
“Det är angeläget att säkerställa att anmälningar från hälso- och sjukvården sker i den utsträckning som lagstiftningen anger och att anmälningarna omhändertas av Polismyndigheten på ett ändamålsenligt sätt. Därför bör en kartläggning genomföras av hur anmälningsskyldigheten fullgörs. Detta bör förenas med insatser för att stärka och utveckla arbetet framgent”, skriver partierna i pressmeddelandet.
Den 20 februari, 16 dagar efter dådet, meddelade regeringen att de ger Polismyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att stärka och utveckla arbetet med tillståndsprövning för skjutvapen avseende medicinsk lämplighet. I beslutet hänvisar de specifikt till 4 februari med motivationen att händelsen aktualiserade frågor om reglerna för vapentillstånd och de nuvarande riktlinjerna för att bedöma personers lämplighet att ha vapen.
Polismyndigheten och Socialstyrelsen ska senast den 30 september 2025 lämna en gemensam delredovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Justitiedepartementet), och senast den 30 november 2026 lämna separata slutredovisningar. För uppdraget får Socialstyrelsen använda 4 000 000 kronor under 2025.
Mellan 2022- 2024 genomfördes en utredning på uppdrag av regeringen, för att lämna förslag till de författningsändringar som skulle komma att krävas för att genomföra 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv på miniminivå. Av utredningen framkom inga förslag kopplade till läkares anmälningsplikt vid lämpligt vapeninnehav. Utredningen möttes av kritik från bland annat Brottsoffermyndigheten som menade att en förenkling av möjligheten att inneha vapen, kan påverka brottsoffer på så sätt att de riskerar att bli fler.
Det skulle komma att kräva tio människors liv och det största dådet i svensk historia för att en utredning gällande vapenlagstiftningen skulle införas.
”Utvidga anmälningsplikten till hemtjänsten”
Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska antalet självmord i Sverige. Organisationen grundades 2013 och driver sedan dess påverkansarbete, utbildning och informationskampanjer riktade mot både allmänheten och beslutsfattare. En viktig del i deras arbete är att synliggöra riskfaktorer och förebygga självmord genom att förbättra samhällets skyddsnät – där vapenfrågan är central.
Även Suicide Zero ser kritiskt på hur lagen fungerar.
– Läkarna säger att de gör bedömningar men när man pratar med polisen så har de en annan bild. Här behöver varje region/verksamhet ta fram egna rutiner för läkarnas anmälningsskyldighet, säger Anneli Thors, regionansvarig för Suicide Zero i Jämtland.
Under granskningens tidigare delar har vi slagit fast att cirka 50 procent av de som genomfört suicid har varit i kontakt med vården. En lösning för att fler personer ska komma i vårdkontakt skulle, enligt Anneli Thors, kunna vara att sprida ut ansvaret till olika vårdinstanser och typer av vårdpersonal. På det sättet vore det möjligt att i ett tidigare skede avisera när någon visar varningstecken. Anneli Thors ser höga siffror av suicid med licensierade vapen. Ett exempel som målas upp är ensam äldre man som bor utanför tätorterna vars enda kontakt med vården är hemtjänsten.
– Det är ingen distriktsläkare han pratar med. Hemtjänsten har ingen anmälningsplikt, hur ska personalen agera när de märker att han inte ser någon mening med livet och har ett vapenskåp. Även här behöver man ta fram rutiner för hur personalen ska agera, säger Anneli Thors
Suicide Zero arbetar kontinuerligt med att sprida kunskap i samhället för att i ett tidigt skede kunna identifiera varningssignaler hos personer som riskerar att ta sitt liv.
– Det kan vara stora händelser som en skilsmässa, spelberoende, en kronisk sjukdom. Vi behöver mer kunskap för hela befolkningen, hur ska vi agera när någon omkring oss mår dåligt? Att sätta sig ner och prata. Det är arbetet innan som är det viktiga, säger Anneli Thors.
I en tidigare del av vår granskning har vi lyft upp polisens rutiner/vikten av att polisens bedömning kring vapeninnehav. Anneli Thors lyfter samtidigt upp hur fråntagandet av ett vapen för bland annat jägare kan vara en bidragande faktor till sämre mående.
I nuläget arbetar Suicide Zero ständigt för att sprida mer kunskap i samhället kring vilka tecken att se upp för eller vilket stöd som finns att få. Anneli Thors ser ett tydligt hinder i varför till exempel gruppen jägare inte söker hjälp eller varför anhöriga till jägare inte gör orosanmälningar. En anledning är att omhändertagandet av vapen kan bli ytterligare en påverkande faktor för personens mående
– Man är rädd att vapnet ska bli omhändertaget om man pratar. Som anhörig existerar den här ambivalensen att man inte vill förstöra livet för personen samtidigt som man värnar om personens mående. I situationer där en person som mår dåligt, möts av att polisen kommer och tar ens vapen, kan det eskalera måendet ännu mer. “Inte ens jakten har jag kvar” kan de tänka. Att som anhörig uppmana till att frivilligt ge över sina vapen under en period är ett alternativ. Då har personen makten att bestämma själv och kan välja att göra det av kärlek för till exempel sin fru, säger Anneli Thors.
I Almas fall fanns det varningstecken som det borde ha flaggats för: den snabba viktnedgången, nedstämdheten, isoleringen. Tecken som lätt kan missas.
Almas familj upplevde att det hade skett en tydlig förändring i Almas mående. Framför dem stod inte samma glada tjej längre.
Precis som läkarna, lyfter även Anneli Thors upp komplexiteten i att identifiera personer i riskzonen, samt hur svårt det kan vara att upptäcka varningssignalerna. Personer som börjar överväga suicid, kan genomgå en lång process där suicid är den sista delen av processen.
– Sedan har man hela sträckan fram till döden och där måste man vara mer uppmärksam. Det kan vara stora händelser som en skilsmässa, spelberoende, en kronisk sjukdom. Vi behöver mer kunskap för hela befolkningen. Hur ska vi agera när någon omkring oss mår dåligt? Att sätta sig ner och prata. Det är arbetet innan som är det viktiga, säger Anneli Thors.
Denna granskning har tydligt visat på allvarliga brister i hur ansvaret för att anmäla vapeninnehav hanteras inom vården. Trots upprepade varningssignaler var det inte förrän i samband med händelsen på Risbergska skolan där tio personer miste livet som regeringen valde att agera. De många människorna vi talat med inom sjukvården, polisen, Suicide zero och forskare uttrycker samma sak: utredningen måste följas av konkreta och snabba lagändringar som säkerställer att anmälningsplikten kan efterlevas fullt ut och att tydliga sanktioner införs för bristande ansvarstagande.
Vår undersökning visar att det krävs ett helhetsgrepp om vapenfrågan och den psykiska hälsan för att skydda både individer och samhället i stort. Dagens situation kostar årligen människoliv. Ett av dem var Almas.