Antalet planerade kejsarsnitt har ökat sedan decennieskiftet. Trots detta visar vår undersökning att det finns de som känner sig tvingade in i vaginala förlossningar.
Sjukhusen hävdar att kvinnor får vara med och påverka men det stämmer inte överens med vad kvinnorna vi talat med berättar.
Socialstyrelsen medger att praxis skiljer sig beroende på vart i landet man bor.
Nathalie Johanssons första barn föddes redan i vecka 31, en vecka innan hon skulle prata med en läkare om sin önskan att få ett kejsarsnitt. Nathalie åkte in till sjukhuset när hon märkte hur värkarna satte igång och att det kom sipprande fostervatten. Väl på plats ifrågasattes hon kring varför hon redan var där. Hon fick en Alvedon och en uppmaning om att åka hem igen fast hon knappt klarade av att stå. Från ingenstans började hon att spy och barnmorskan insåg att något inte stod rätt till. Hon togs med in till ett rum för att kollas och mitt under pågående undersökning gick vattnet.
– Det blev kaos för sonen ville ut på en gång. De rusade med oss till en förlossningssal. Jag hade dödsångest under förlossningen och trodde att både jag och barnet skulle dö, säger Nathalie.
Förlossningen gick så snabbt att Nathalie inte hann få någon bedövning. Hon förlorade mycket blod och hamnade i chocktillstånd. Samtidigt som hennes nyfödda bebis rullades in på den neonatala intensivvårdsavdelningen.
Hon hamnade ensam i ett rum utanför neo-avdelningen och kunde inte sova på flera dagar.
– Jag bara återupplevde förlossnings-kaoset hela tiden. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, säger hon.
Nathalie upplevde också en stor oro kring att hennes bebis fötts för tidigt. Det var aldrig någon som förklarade att hennes son sannolikt skulle klara sig. Hon kände sig bortglömd.
Skillnaderna mellan regioner
De kvinnor vi talat med berättar om förlossningsrädsla, ångestproblematik och en känsla av att inte bli hörda av vården. Vår undersökning visar tydliga skillnader i regionerna. Kartan nedan visar olikheterna i Sverige.
Made withVisme
I undersökningen pratar kvinnor om hur dessa skillnader påverkat dem både fysiskt och psykiskt. Det har även påverkat dem i rollen som mamma.
Efter förlossningen
Nathalie upplevde tiden efter förlossningen som intensiv och kämpade med att knyta an till sin son. Vardagen handlade mest om att orka med, att hålla huvudet ovanför ytan. Efter några månader blev hon diagnostiserad med förlossningsdepression och posttraumatiskt stressyndrom. Hon började gå hos en psykolog och påbörjade behandling för sina diagnoser.
Inte långt efter sitt första barn blev Nathalie gravid igen och hoppades nu på att få ett beviljat kejsarsnitt som hon alltid velat. Med en traumatisk förlossning i bagaget tänkte hon att hon inte skulle behöva ta risken av att genomgå samma sak igen.
– Förra gången så blev jag tvungen att föda vaginalt för han kom så fort och allting, men nu kommer de ju inte att kunna neka mig.
I nästa del berättar Nathalie och andra kvinnor om kampen av att inte få föda på sina egna villkor.
Definitioner
Neonatal intensivvård – Vårdar barn som fötts för tidigt och barn som har ett sjukdomstillstånd vid födseln.
Förlossningsdepression – Hormonomställningen efter förlossningen kan påverka hur man mår. Mer än hälften av alla mammor drabbas av lätt nedstämdhet några dagar efter förlossningen. För flera kvinnor håller nedstämdheten i sig i form av en förlossningsdepression
Mer om Nathalies berättelse kommer i del två. I den tredje delen utkräver vi ansvar över varför det ser ut som det gör.
Text och grafik: Alicia Petersson, Calle Jonsson, Elham Mohamed
E-post: miunjournalisterna@gmail.com