Mittuniversitetets campusområde i Sundsvall är ett prisbelönt område, med utmärkelser i ryggen som Prix Rotthiers pris för bästa stadsdel och campusområde 2008 och stadsbyggnadspriset Charter Awards 2005. Men mycket har skett på 15 år. När vi går runt på området noterar vi att det finns trappor, backar och trottoarkanter som en person med fullt fungerande ben inte märker av, men som blir tydliga utmaningar för någon som sitter i rullstol. Vi lade också märke till att mikrovågsugnarna sitter placerade för högt upp för att kunna nås av någon som är rullstolsburen.

Den här berättelsen handlar om det, och en dörr som skulle göra studentlivet lättare för personer med funktionshinder. Varför byggdes den aldrig och vem var det som tog beslutet?

Tillgänglighetsanpassning – att vara eller inte vara?

När vi gick första året på journalistprogrammet 2021 skulle vi tillsammans med handläggaren Kerstin Nyström möta upp och berätta om skolan för en ny journaliststudent som skulle börja studera. Studenten heter Ella Broberg och skulle flytta från Stockholm till Sundsvall. Ella föddes med en CP-skada som gör att hon sitter i rullstol. Båda benen är påverkade och hon beskriver det som att hennes ben har en egen vilja och kan vara lite svåra att styra ibland. 

Ella Broberg försöker se livet med positiva ögon, men det går inte att komma ifrån tröttheten som hon får av att rulla upp och ner för backen säkert varje skoldag.
Foto: Patricia Bergsten

Ella hade fått anstånd att börja ett år efter hon blivit antagen, detta för att möjliggöra tid för den planering det krävs för att börja studera som rullstolsburen. Det var då vi fick reda på att det pratades om att bygga en tillgänglighetsanpassad dörr i journalistbyggnaden, eller J-huset som den heter. Men när Ella och vi började skolan hösten 2022, vi vårt andra år och Ella sitt första, noterade vi att det fortfarande inte gjorts några anpassningar. 

Lika rättigheter

I den svenska Diskrimineringslagens (2008:567) ändamål så står det att den ska motverka diskriminering och stärka våra lika rättigheter och möjligheter, detta oavsett etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.

När man har privilegiet att födas utan funktionsnedsättning tänker man förmodligen ganska sällan på alla svårigheter som folk med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning möter varje dag i sin vardag, i samhället, eller i det här fallet – på sin skola.

Backen som tröttar ut

Vi träffar Ella i början av maj 2023 för att prata med henne om hur hon upplever tillgängligheten på campusområdet. Solen skiner men gruset har inte tagits bort från marken än. Ella förklarar att rulla genom grus kan vara en extra kraftansträngning, men inte lika illa som att rulla genom snö. Snön är besvärlig för de flesta men när man sitter i en rullstol blir det ett moment som kan kännas nästan oövervinnerligt. Campusområdet blir likt en hinderbana med snövallar och grus. 

– Det är väldigt stor skillnad från nu och under en vinter. Det är mycket snö och det är inte lätt att ta sig runt i Sundsvall i rullstol, säger Ella Broberg. 

Ella rullar framåt med sin rullstol mot kameran, hon tittar neråt
För de med fungerande ben kan man välja alternativa vägar men för Ella är det enda alternativet att nå J-huset en backe som för varje centimeter tröttar ut. Foto: Patricia Bergsten

Förutom snön så finns det ett annat hinder för Ella i sin färd till skolan. Det är en backe som leder ner till ingången av J-huset. Hon kan inte som de flesta andra studenterna välja de alternativa vägarna runt på området, detta eftersom att de är trappor utan ramp. 

– Om jag som funktionsnedsatt ska ta den backen kanske tio gånger på en dag upp och ner, så är det väldigt svårt för att jag har mycket annat också. Det går liksom inte att bara tänka på energin som går åt att ta sig runt. Jag ska träna, jag ska ha energi till så mycket annat, och jag ska ha energi till plugget främst. 

Ella förklarar att det finns saker som hon får bortprioritera för att orka rent logistiskt att ta sig runt på campus. Hon har assistent och förklarar att utan assistans skulle hon inte kunna studera. 

– Det är ju så mycket annat som jag inte hinner med i vardagen för att plugget tar så mycket kraft. 

Ella Broberg har alltid med sig en assistent eller sin mamma som hjälper henne med färden till och från skolan. När vi träffar henne är det mamma Åsa Broberg som följer med. Foto: Patricia Bergsten

Men Ella är tydlig med att hon får mycket hjälp av lärosätet. Lärare, studiekamrater och handläggare har gjort det enklare för henne att studera. Men en tillgänglighetsanpassad dörr skulle göra allt mycket enklare.

– Det som tar mycket energi är att man måste planera hur man ska ta sig till skolan, men det är inte så problematiskt så, men man måste planera och tänka ut vad man lägger sin energi på.  

I nästa del kommer en expert ge sitt utlåtande på den bristfälliga tillgängligheten på campus.

I videon ser ni campusområdet runt J-huset där Ella Broberg spenderar stora delar av sina studier. Foto:André Frid

Greta Olsson

André Frid

Patricia Bergsten