En undersökning av Sveriges lantbruksuniversitet och Sportfiskarna visar att endast åtta procent av strömmingen återstår i vissa delar av Bottenhavet.

– De senaste åren har varit de sämsta av alla, säger Carl-Åke Wallin, yrkesfiskare. 

Carl-Åke Wallin. Foto: Kewin Adolfsson

Någon som har fiske i blodet är Carl-Åke Wallin, 72 år. Han är född och uppvuxen på ön Rönnskär längs Hälsinglands kust. Hela Wallins liv har kretsat kring fisk, förutom under den period då han genomförde lumpen. Erfarenheten sträcker sig från Göteborgs hamnar upp till familjefiskeriet beläget i Rönnskär, där han fiskat med trål såväl som garn.

En molnig tisdag i mitten av maj byts E4:an successivt ut mot mindre vägar i takt med att vi närmar oss yrkesfiskaren, som också är ordförande för PO Kustfiskarna Bottenhavet. Vi passerar förbi en fotbollsplan med naturgräs som för tankarna tillbaka till när lokalfotbollen blommade. På den tiden då hela byn kunde kretsa kring sitt kära lag. Nu ser däremot glansdagarna ut att vara långt borta, med vildvuxet gräs och slitna målramar.

Lite längre fram ser vi en emballagefabrik som troligtvis står för majoriteten av jobbtillfällena i den lilla orten Stocka.

Bara knappa minuten senare tornar den idylliska lilla fiskeön Rönnskär upp sig framför bilen. En plats där bryggor samsas och trähusen trängs på ett sätt som ändå inte ser ut att kränka någons privata egendom.

Bron som leder ut till ön övergår sedan till en enkelriktad väg som på blott ett par minuter tar dig runt landmassan. Där finns hus, stugor och stenstränder som för tankarna till västkusten snarare än en liten ort längs Hälsinglands kust.

En missad uppfart resulterar att vi får en snabb rundtur på Rönnskär. På vägen hinner vi hälsa på flera boende innan vi till slut finner rätt uppfart och parkerar hos Wallin.

”I år är det lite bättre än förra året, då var det katastrof.”

Carl-åke Wallin

Efter att vi plingat på dörren till hans stora röda trähus möter vi en gråhårig man som snällt ber oss att vänta i tio minuter för att få äta upp sin måltid. Gissningsvis äter han strömming, tänker vi. Eller så kanske han vill spara på den tappra fångst han fått upp på sistone, för att istället kunna sälja den och ta ut lön. Wallin är nämligen en av alla kustfiskare som under de senaste åren drabbats hårt av strömmingsbristen i Bottenhavet.

Bland det första fiskaren säger efter sin måltid är att han jobbar på övertid, med tanke på sin ålder.

– Jag har i stort sett fiskat hela livet sedan jag gjorde lumpen. Jag fiskade med trål fram till 2010 ungefär, sedan bytte jag till garn.

Foto: Andreas Pettersson

Wallin visar oss runt och samtalet leder snabbt in på den senaste tidens strömmingsbrist. Han berättar att skillnaden har varit allra störst de tre senaste åren. Främst tror han att det beror på allt trålfiske som de stora fartygen ägnar sig åt. 

– De senaste tre åren har varit de sämsta av alla. I år är det lite bättre än förra året, då var det katastrof. Som det är nu så är vi nöjda med 200 kilo på en dag, men om vi backar tillbaka fem år så har vi inte varit nöjda med 500 kilo. Men vi lägger mer garn idag än vi gjorde då. Igår fångade jag bara 50-60 kilo, säger fiskaren.

Beståndet minskar

Carl-Åke Wallin och hans fiskekollegor längs kusten har inte fel om att bristen på strömming är stor. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Sportfiskarna genomförde år 2022 undersökningar av strömmingsbeståndet i södra Bottenhavet. Där jämförde de strömmingsnivåerna i fångsterna med hur det var på motsvarande plats mellan åren 1975 och 1988.

Resultatet var häpnadsväckande. Endast åtta procent av strömmingen finns kvar i de undersökta områdena. Dessutom var skillnaden ännu större avseende den större strömmingen. Testerna genomfördes i Forsmark och Finbo, och vid den förstnämnda fanns det ingen fisk som var längre än 25 centimeter. Vid motsvarande provfiske under 1980-talet var 22 procent av fångsten över 25 centimeter lång.

På tomten har Wallin en fiskebutik där han säljer sin egenfångade fisk.

Mikaela Bergenius Nord är forskare vid SLU och är med och representerar Sverige i Internationella havsforskningsrådet (ICES), där hon jobbar för att med hjälp av forskning stödja världshaven och se till att fisket sker på ett hållbart sätt. Hon tycker att det är svårt att svara på vad som konkret orsakat bristen på strömming, men medger att situationen är prekär.

– Jag har faktiskt inget bra svar på vad strömmingsbristen beror på. Det är framför allt kustfisket som upplever att det inte finns någon stor strömming och att det är brist på strömming överhuvudtaget. Det finns fisk till en viss mängd och det finns biomassa men det kanske inte finns den fisk som kustfiskarna vill ha, säger hon.

Det finns de som påstår att sälen och skarven är den huvudsakliga orsaken till strömmingsbristen. Forskaren Mikaela Bergenius Nord medger att sälen ofta tar mycket av den större fisken, men att det troligtvis inte är sälen som orsakar de stora mönstren man diskuterar.

Carl-Åke Wallin låter övertygad om att det inte är sälen som är den huvudsakliga boven i dramat. Enligt honom är det de stora trålfiskarna som är det största problemet.

– Jag tror inte att de kan äta så mycket, säger han självsäkert. Men när det kommer till garnfiske så är sälen där och äter på garnen. Men i fjol fanns det mycket lite säl. I år ser det ut att vara mer säl, säger han.

Tror du att det kommer bli några politiska åtgärder som förbättrar situationen med strömming?

– Ja, det tror jag att det kommer bli, men det kommer att ta tid. Alla beslut ska ju gå igenom via EU. Jag tror som SLU, att ett förbudsområde och en sänkning av uttaget i Bottenhavet behöver göras. Det hade varit det perfekta. Inom fem till tio år tror jag att det kommer bli bättre, säger Wallin.

72-åringen fiskar vanligtvis med sin kompis Leif Söderberg, men för tillfället får han ibland hjälp av andra eftersom Söderberg har brutit foten. På frågan om hur Wallin ser på de stora trålfiskarna svarar han att de helst inte vill ha dem där alls.

Foto: Kewin Adolfsson

Wallin hoppas att någon ska ta över stafettpinnen efter att han pensionerat sig, men han tror inte att det kommer bli så.

Strömmingsbristen påverkar inte bara de som livnär sig på att fiska. Återförsäljarna och konsumenterna får sämre tillgång till fisken. Oskars surströmming från Tynderö utanför Sundsvall har bedrivit sitt salteri sedan 1950-talet. Under vissa perioder de senaste åren har företaget tvingats stänga ned sin verksamhet på grund av bristen på fisk.

Så ser det ut under ytan

Östersjön och Bottenhavet har länge överfiskats och för en rad arter är läget kritiskt. Östersjötorskens bestånd har i princip redan kollapsat och det är oklart om den klarar av att återhämta sig.

SLU:s undersökningar från 2022 visar att det inte enbart är mängden sill och skarpsill som minskat utan även storleken på de fiskar som finns. Det påverkar såväl fiskare som de olika ekosystem som finns i Östersjön och Bottenhavet där sillen och skarpsillen har viktiga roller.

De två arterna är en del av den huvudsakliga födan för Östersjötorsken. Andra arter som drabbas av den minskade tillgången är sälar och olika havsfåglar, exempelvis skarvar.

Att stora felrapporteringar sker där fartyg tillåts rapportera att de tar upp 200 kilo strömming när de i själva verket tar upp 7 000 kilo, utan påföljd, är en stor del i det mysteriet som är strömmingsbristen i Östersjön och Bottenhavet. Fortsätt läs nästa del i vår granskning för att höra mer om vad politiken vill göra och vad de har gjort för att stoppa utvecklingen. Där kan ni även läsa mer om vad det pelagiska fiskets förgrundsgestalter har att säga i frågan. #Slutfiskat.

Kewin Adolfsson

Alfred Collin

Andreas Pettersson