Del 1: Återvinning i blåsväder

Under 2020 återvanns 28 procent plastförpackningar i Sverige. Resterande procent eldas upp för att bli energi, eller hamnar i naturen.
Fulla kärl och liggande grovsopor är ett återkommande tema på många av Sundsvalls återvinningsstationer.
Förpackningsinsamlingen har ansvaret för att kärlen töms och att området städas.
Skogsbrynet bakom Sidsjöns återvinningsstation kantas av plast- och kartongförpackningar. De hittar ner till skogen med hjälp av vinden.

Återvinningsstationerna i Sundsvalls kommun töms och städas ungefär varannan dag, vissa oftare än andra. Trots detta är många sundsvallsbor missnöjda över att mötas av överfulla kärl och skräpig miljö.

Artikelserien #Sunksvall har granskat hur systemet egentligen fungerar, både i teori och praktik. Vem bär egentligen ansvaret för hur det ser ut på återvinningsstationerna? Hur kommer det sig att det ser ut som det gör?

På Tivolivägens återvinningsstation står sex containrar tätt uppställda i ett hörn av parkeringsplatsen tillhörande lägenhetshusen på andra sidan gatan. Stationen kantas av ett litet grönt staket och några meter bort ligger Norrlidens busshållplats. Återvinningsplatsen har enligt Förpackningsinsamlingen, som ansvarar för tömningen och städningen, både tömts och städats dagen innan. Trots detta är containern för plastförpackningar nästan full.

Mellan denna och containern för pappersförpackningar har någon lämnat sina gamla löparskor och tre dunkar med okänt innehåll. Marken runt omkring stationen kantas av små plastbitar och tomma cigarettförpackningar. Personbilar rullar in och ut lite allt eftersom under dagen, alla lastade med ihopvikta förpackningar av alla olika slag, redo att återvinnas.

På 2021s medborgarundersökning var endast 28.8% av Sundsvallsbor av åsikten att möjligheten att återvinna avfall utan transport med bil var bra. Detta i jämförelse med region Västernorrlands 35.6% och samtliga regioners dryga 38%.

Anders Frycklund, boende på Tivolivägen, tycker att skötseln av återvinningsstationen inte fungerar bra alls.

Anders Frycklund åker regelbundet till Tivolivägen för att återvinna. Men tyvärr är fulla kärl ganska vanligt förekommande, menar han.

– Stundtals ser det bedrövligt ut här. Det kan ligga allt från cyklar till stora tunnor som någon restaurang i närheten lämnar. En gång var det någon som släpat hit en hel säng, berättar han.

Anders berättar att det blir en hel del sopor som ska återvinnas hemma hos honom och hans fru, trots att de bara är två i hushållet. Då ligger Tivolivägens återvinningsstation närmast till hands. Men det är inte en självklarhet att det ryms i containrarna varje gång, berättar Anders.

– Ibland är det fullt. Då åker jag hem med skräpet och kommer tillbaka en annan gång, säger han.

Att ge upp och komma tillbaka en annan dag är inte Anders ensam om. Det har även Ngoc Vu fått göra ett antal gånger.

”Jag brukar återvinna här på Tivolivägen eller på City Gross. Fast vid City Gross är det riktigt illa, där städar de nog inte så ofta. Det brukar ligga jättemycket skräp runt omkring. Så jag kommer hellre hit och återvinner” – Ngoc Vu.

– När det är fullt åker jag hem med soporna igen, men det händer kanske en gång varannan månad, berättar han.

Även Ngoc har iakttagit mängden grovsopor och annat bråte som lämnats på platsen och tillåtits ligga kvar.

– Det brukar vara ganska städat men ibland har folk lämnat sådant som inte hör hit som sopsäckar med skräp eller något. Det är värre under vintern med det, säger han.

Ivar Lindqvist, även han boende i närområdet, kommer veckovis till Tivolivägen för att lämna sin plast. Han delar åsikten om att det finns rum för förbättring då det kommer till återvinningsstationens skötsel.

”Att återvinna ser jag som en självklarhet. Desto tillgängligare återvinningen är desto mer nytta gör den” – Ivar Lindqvist.

– Det ligger ofta mycket skrot och skräp runt omkring som inte hör hit. Ibland ser det rent ut sagt förjävligt ut. Det känns som att skräpet på marken avlöser varandra, berättar han.

Till Tivolivägen kommer många boende i Haga för att återvinna och platsen pekas ut av många som ofta överfull och ostädad. Men Tivolivägen är inte unik som ostädad återvinningsstation. Vid Sidsjön kantas det drygt två meter höga staketet av skräp av många olika slag. Kartongbitar, plastpåsar och ihoptryckta plåtburkar ligger utspritt hela vägen från containrarna till den bakomliggande bäcken.

Här träffar vi Angelica Lindqvist. Angelica bor i närområdet med sin familj och återvinner alltid på stationen vid Sidsjön. Just denna dag har den nyligen tömts.

”Hade vi inte tillverkat så mycket saker i plast så hade vi inte varit i den sits vi är nu. Jag tycker det är fel att lägga det här ansvaret på oss privatpersoner – att vi ska lösa problemet när det är fel från början” – Angelica Lindqvist.

– Idag är det städat men de har ju varit här och tömt precis. Ibland är det överfulla containrar, framförallt plast och förpackningar. Det känns såklart bättre att vara här när de nyligen tömt, berättar hon.

Angelica är av åsikten att återvinningsstationernas skötsel kan påverka människors återvinningsvanor.

– Man kanske tänker det känns onödigt att slänga skräp när kärlen är helt överfulla och skräpiga, säger hon.

Hon tömmer sin bil och åker iväg från stationen. Nya bilar fortsätter att rulla in och ta en plats på det stora området. Vi packar ihop våra saker för att lämna återvinningsstationen som lär gå varm resten av den här soliga eftermiddagen.

Längs med stigen nedanför stationens vandrar vi ner mot stan. Stigen kantas av alla möjliga plast- och kartongförpackningar. Nytt som gammalt, som mer eller mindre integrer at sig i naturen, bland vitsipporna som börjat blomma ut i skogsbrynet.

Förpackningsinsamlingen och Sundsvalls kommun har ett gemensamt ansvar över återvinningsstationerna, men nedskräpningen har försatt den här samverkan i obalans. I del 2 av #Sunksvall kan du läsa mer om hur det har rubbat samarbetet mellan parterna.

Missa inte fortsättningen #Sunksvall: Skräpsystemet.

| Ville Pankolainen | Romina Zomegnan | Ida Söderlund |