Dcase har under flera veckors tid sökt de två poliser som driver Tunnablålinjen AB. Ingen av dem har velat genomföra en intervju.
Första gången Dcase kommer i kontakt med Poliserna är det för att hämta ut företagets aktiebok. Efter ett tag svarar Samordnaren genom ett mejl till redaktionen där han beskriver aktiefördelningen i bolaget. Men efter det börjar de sakta undvika samtal och frågor. När Dcase senare försöker komma i kontakt med poliserna för att genomföra intervjuer väljer de att inte svara. Det samma gäller de fyra nästkommande försöken att få kontakt.
Till slut svarar Ingripandepolisen via sms, men inte om företaget, Tunnablålinjen AB. I stället skriver han om den insamlingsstiftelse där båda poliserna sitter med i styrelsen, och som företaget sponsrar.
”Det viktigaste för oss är stiftelsen Blåljus i samverkan som är navet i allt vi gör. Allt runtomkring är enbart till för att den verksamheten ska fungera så bra som möjligt”, skriver han.
När Dcase reporter än en gång ber om att boka in en intervju för att fråga om vissa produkter som de säljer på sin hemsida och varför de inte har anmält sin bisyssla till myndigheten svarar Ingripandepolisen såhär:
”Stora delar av försäljningen går också till att sponsra olika aktiviteter som SM i polisfotboll och priser i lokala idrottsföreningar”
”Som du förstår hänger allt ihop men syftet är alltid detsamma. Att skapa förståelse för utsattheten i våra blåljusyrken samt förklara vilka fantastiska yrken vi har”
När Dcase ytterligare en gång försöker boka in en intervju möts vi av tystnad. När nästan en vecka har gått får Göteborgspoliserna därför alla frågor skriftligt. Ingen av frågorna besvaras – varken av Ingripandepolisen eller Samordnaren.
Här är några av frågorna som Dcase ville ha svar på
Varför de inte ansökt om bisyssla.
Om de fått information om hur och när en bisyssla ska anmälas.
Varför de använder sig av vad som verkar vara uniformerad polis i sin marknadsföring.
Hur de tror att bilderna på uniformerad polis påverkar kunderna.
Varför de säljer magasinfickor till automatvapen.
Varför det beskrivs hur man ska montera fickan för att enklast byta magasin i sitt vapen.
Varför en batonghållare som säljs till privatpersoner beskrivs som diskret och komfortabel.
Om de själva tycker att det är rimligt att de som poliser säljer taktisk utrustning.
Andreas Segersköld
Jonathan Fokine
Alfons Westerberg