På Robins praktikplats förväntades han arbeta som vilken anställd som helst, bortsett från att han inte fick någon lön.
Han är en av flera människor som känt sig fast i Arbetsförmedlingens system och hamnat i facket som evig praktikant.
”Vi lever i ett skuggsamhälle vid sidan av den vanliga arbetsmarknaden”, skriver Robin.
För över tio år sedan fick Robin praktikplats på en bokhandel i Stockholm via Arbetsförmedlingen – men det blev inte som han tänkt sig. Efter en kortare period av handledning blev han omplacerad till en annan butik i samma kedja. Där var tanken att han skulle arbeta ensam.
”Jag tyckte att det kändes fel att lägga ett sådant ansvar på en praktikant, och påtalade det för mina kollegor”, skriver Robin.
Då fick han veta att det hade varit en rad praktikanter innan honom som hade bytts ut när det kom in en ny. Arbetsförmedlingen skickade dit praktikant efter praktikant utan att ifrågasätta, enligt Robin.
”Den ständiga praktikanten blev ett substitut för en personalrekrytering”.
Robins öde blev detsamma som de tidigare praktikanternas, när perioden var över fick han ingen anställning.
”Evigt skuggsamhälle vid sidan av den vanliga arbetsmarknaden”
Det andra tillfället hände för tre år sedan. Han fick en praktikplats på en ideell verksamhet i Göteborg. Där fanns det fler personer som antingen praktiserade eller arbetstränade, än vad det fanns anställda. Ingen hade en handledare och man fick i princip göra arbetet ensam, berättar Robin. En gång frågade han chefen om han fick ägna en dag i veckan åt jobbsökande.
Det blev ett blankt nej.
”Svaret jag fick då var att jag behövdes i butiken fem dagar per vecka för att verksamheten skulle gå runt”, skriver Robin.
En gång var Robin förkyld och behövde sjukanmäla sig från jobbet, något som arbetsgivaren inte uppskattade.
”Då fick jag ett ganska hotfullt telefonsamtal från chefen där hon hintade om att ”det finns fler än du som drömmer om en framtid här”, skriver Robin.
Trots det fortsatte han sin praktik med förhoppningen att en dag kunna få en anställning där. Robin var där i sex månader tills han till slut blev erbjuden en anställning med lönebidrag.
Anställning med lönebidrag
Det är ett ekonomiskt bidrag arbetsgivaren kan få från Arbetsförmedlingen om de anställer någon med exempelvis en funktionsnedsättning. Då går myndigheten in och betalar en del av lönen beroende på arbetsförmåga och lönekostnad.
Källa: Arbetsförmedlingen
Under ett möte med Arbetsförmedlingen försökte chefen på arbetsplatsen överdriva Robins svårigheter för att myndigheten skulle stå för en högre del av lönebidraget, enligt honom. Något han upplevde som förnedrande.
”Men jag kände mig återigen pressad att tacka ja på grund av hotet att annars förlora försörjningsstödet”.
Försörjningsstöd
För att kunna få ut försörjningsstöd (socialbidrag)ska man göra allt vad man kan för att kunna försörja sig.
Det innebär som arbetslös att man ska vara inskriven på Arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete, samt ha kontinuerlig kontakt med sin handläggare där.
Dessutom kan socialtjänsten ställa krav på att man ska delta i arbetspraktik eller utbildning.
Det gäller för:
- Unga under 25 år.
- Studerande som följer en utbildning och under studieuppehåll behöver ekonomiskt stöd.
- Personer över 25 år som av särskilda skäl behöver höja sin kompetens.
Källa: Timrå kommun
Robin förstår inte hur Arbetsförmedlingen kunde skicka praktikant efter praktikant till dessa arbetsplatser, utan någon form av uppföljning. Han tror att det kan bero på att myndigheten vill visa upp “gröna siffror” genom att få ut arbetslösa i olika åtgärder.
”I praktiken låser detta system fast många med funktionsnedsättningar i ett evigt skuggsamhälle vid sidan av den vanliga arbetsmarknaden”, skriver Robin.
Robin heter egentligen något annat.
Har du känt dig utnyttjad på din praktikplats och har en funktionsnedsättning? Eller vet du något mer som kan vara relevant? Hör av dig till oss!
Mail: lindstrom.dcase@gmail.com
Maja Finn
Lova Lindström
Joakim Linder-Aronson